Metoden
Metoden digitalt berättande, eller digital storytelling, utvecklades i USA i början av 1990-talet. Sedan dess har digitalt berättande spritt sig över världen och används nu i många olika sammanhang.
En digital berättelse är en kort film producerad av den som själv berättar. Berättelsen innehåller egna fotografier, texter, videoinspelningar och ljudupptagningar som redigeras med enkla redigeringsprogram.
Digitalt berättande är ett utmärkt pedagogiskt verktyg för eget skapande därför att metoden är mycket enkel att lära sig och resultatet blir personligt.
Genom digitalt berättande kan människor i alla åldrar lära sig hur man använder dagens kommunikationsmedel och på så sätt delta i offentliga samtal. Människor från skilda kulturer kan förstå varandra genom andras berättelser.
Som hjälp när du vill skapa en berättelse finns sju element inom Digitalt berättande:
- POÄNG – berättelsen ska ha en poäng – det budskap berättaren vill förmedla
- DRAMATIK – bygg upp spänning som fängslar publiken - spara poängen till slutet
- KÄNSLOMÄSSIGT INNEHÅLL – en film som berör gör budskapet lättare att ta till sig
- RÖST – den egna rösten säger något om berättaren och skapar närhet till publiken
- LJUD – musik och ljudeffekter skapar stämning
- DISPOSITION – det sätt man kombinerar bilder och ljud formar upplevelsen. Låt rösten och bilderna förmedla känslor på olika sätt
- TEMPO Rytmen i berättelsen håller publikens intresse vid liv.